Åhh jag vill känna mig glad igen..när fan ska det hända.. ne det enda man känner är ständig oro för vem som kommer lämna mig..

Den här sista tiden har det bara varit för mycket.. är helt knäckt.. Jag kan inte ens plugga längre. o jag vill verkligen inte sumpa min utbildning nu när jag snart är i målet. men jag kan inte koncentrera mig längre för det kommer alltid upp något i huvudet som oroar mig

allt som händer o har hänt är

Min mamma som är dålig, morfar som oxå är dålig, mormor som får lida, min katt Wilmer som blev påkörd i början av veckan o dog satt med honom i famnen i flera timmar, du var ju min bebis, och min "andra" farfar som dog för bara 2 veckor sen, jag fick ju iaf hålla hans hand då han låg där i respiratorn. och även så fick jag vara med om mitt första dödsfall, det var under min praktik o då fick jag hjälpa o tvätta o klä på patienten, och mitt första intryck jag fick av att se en död människa var långt ifrån positiv. jag tänker på det än idag.

Även sen långt tillbaka är det ju den där Jävla skillsmässan mellan mamma o pappa.. Jag är glad att dom gjorde det men det är ständigt jobbigt att slitas imellan.. Jag vill alla väl, men all svartsjuka, o allt bråk. det gör mig galen. Jag har många gånger haft funderingen att bara packa mitt pick o pack o bara dra o aldrig mer ha kontakt med någon i min familj bara för att "kanske må bra själv" o det vet dom att jag har sagt. men det är fortfarande inget illa menat mot dom. det är jag som är som jag är. och jag är inte som ni är inte på en fläck heller.

Sen att mamma min mår dåligt gör mest ont. Jag är så rädd.. och jag vet att jag bryr mig alldeles för mycket. men jag kan inte bara sitta brevid o titta på när saker o ting förändras. för skulle det värsta inträffa så skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag inte fanns vid henne sida. =(

Samma vad det gäller mormor o morfar. Morfar har blivit elak o väldigt sjuk pga av sin sjukdom Demens o då blir min älskade mormor drabbad. o jag förstår till 110 % procent att hon inte orkar gulla o vara snäll hela tiden. Men problemet är ju nu när mamma är sjuk så blir det jag istället som får åka dit så fort ´mormor ringer då han har alla möjliga fel, det är jag som får vara den där starka som finnas där fast att jag kanske är den som är svagast. Men jag vill ju hjälpa för jag känner ju att mormor har förtroende för mig o vet att jag vet vad jag gör när jag tar hand om morfar.

En tanke som slog mig igår natt var att jag kan inte kontrollera mig själv när jag dricker heller. jag blir en blandning mellan en super glad/super Ledsen tjej som hånglar med allt som rör sig. Men är jag lycklig dagen efter. Svar Nej.. Fattar inte.. varför gör jag så där.. jag träffade en jätte söt kille igår nyktert som jag börjar känna mer o mer för ju mer jag träffar honom, jag pussades med han förra helgen på stor fyllan o vi pratade en massa, men sen försvann bara fia o då fick han syn på mig på dans golvet med en annan kille o tydligen porr dansar o hånglar vilt. Va faaan håller jag på med??! jag skäms så otroligt. hänger det ihop med att jag mår dåligt o är rädd för ensamheten? jag har inte en aning faktiskt. =(    Faaan.

Åh på fredag är det Begravning för låtsas farfar oxå=( det är kanske då alla känslor kommer att komma. jag känner att jag orkar inte hålla tillbaka tårarna längre. o när jag var i fränsta igår för att träffa mina älskade vänner.  jag var till en fest där 2 av mina bästa vänner var. Jag kände hela tiden jag kan inte skratta det går inte. jag ville bara krypa inuti mig själv o bara försvinna därifrån så dom inte skulle märka. Men det är först idag som jag har insett att jag MÅR INTE BRA!. jag skrev ett lååångt meddelande till min älskade Lärare förrut. jag har såånt stort förtroende för henne o hon är en sån godhjärtad person så jag berättade exakt allt.. och hon är den enda som egentligen vet hela historien nu.. Jag är ledsen mina vänner men dom gånger jag kanske inte svarar på hela dagen eller på hela veckan. det har inte med er att göra jag lovar. Men jag orkar inte prata bara. jag vill bara låsa in mig liksom o inte göra någon till besvär till att lyssna.

Vilket otroligt Glatt inlägg. Men jag ligger här o lyssnar på skrikande musik o kände att jag var tvungen att skriva ur mig skiten. o jag bryr mig inte att hela världen kan läsa, då har ju folk ngt att prata om, Så bra!.

Var ut på långpromenad förut oxå med musiken på högsta volym, var upp till min låtsas farfars tomma lägenhet o sa farväl på riktigt då jag var ensam. känns faktiskt bättre nu i efterhand. Lina stackarn fick ju även förra helgen höra på nära fyll fia skulle grina o prata om honom. men även då var det skönt även fast det kom ur en massa onödiga o slumriga ord.

Är Otroligt tacksam o glad att jag har dom vänner jag har. Utan dom Ingen Fia. Men jag hoppas ni en dag förstår mitt tankesätt, att jag inte vill något illa när jag bara går åt sidan o stänger in mig..

Jag Älskar er mina nära o kära.

När livet är som surast så vet man ändå att det kommer bara bli bättre o bättre..

Jag ska inte lova men att jag ska försöka göra nästa inlägg mer glädjande.

Puss o kram